Dödens veckor!
Ja jisses vad det händer saker nu.
God blandning mellan roligt, jobbigt, skit jobbigt, stress, brist på lite dittan o dattan samt filmjölk som hjärnsubstans.
Har nu sedan slutet av februari suttit hela dagarna och råpluggat inför tentor som jag känt att ja inte har råd att misslyckas med. dagar mellan 8-20 har hört till vardagen.
Den typiska dagen har sett ut som följer:
Plugga, äta, plugga sova/ dö (i soffan).
Men jag börjar se ljuset i tunneln, har redan avverkat 2st tentor varav den ena gick vägen och den andra kramas det både tummar och stortår i hopp om att ja ska slippa omtenta. Sista prestationen innan påsk blir på onsdag, sen ska jag inte ens titta åt en bok av någe slag på flera dagar. Är så satans less på det.
Karet ser ut som skit fortfarande, har beställt dundermedel men det dröjer nån dag till innan de kommer, plus att ja inte kan kasta i det förrän efter påsken då de behöver lite tillsyn.
Allt är som en bergodalbana runt mig nu känns det som, kan inte riktigt njuta av att vara jag nån gång. När allt verkar bli perfekt, kommer alltid nått ivägen och krossar den känslan. Luster av alla dess slag kittlar inom mig men hur ska man kunna uttrycka dem? Är ju trots allt bara... ja jag!
Welcome to the jungel!
God blandning mellan roligt, jobbigt, skit jobbigt, stress, brist på lite dittan o dattan samt filmjölk som hjärnsubstans.
Har nu sedan slutet av februari suttit hela dagarna och råpluggat inför tentor som jag känt att ja inte har råd att misslyckas med. dagar mellan 8-20 har hört till vardagen.
Den typiska dagen har sett ut som följer:
Plugga, äta, plugga sova/ dö (i soffan).
Men jag börjar se ljuset i tunneln, har redan avverkat 2st tentor varav den ena gick vägen och den andra kramas det både tummar och stortår i hopp om att ja ska slippa omtenta. Sista prestationen innan påsk blir på onsdag, sen ska jag inte ens titta åt en bok av någe slag på flera dagar. Är så satans less på det.
Karet ser ut som skit fortfarande, har beställt dundermedel men det dröjer nån dag till innan de kommer, plus att ja inte kan kasta i det förrän efter påsken då de behöver lite tillsyn.
Allt är som en bergodalbana runt mig nu känns det som, kan inte riktigt njuta av att vara jag nån gång. När allt verkar bli perfekt, kommer alltid nått ivägen och krossar den känslan. Luster av alla dess slag kittlar inom mig men hur ska man kunna uttrycka dem? Är ju trots allt bara... ja jag!
Welcome to the jungel!
Kommentarer
Trackback
